"Jag är trött på allt. På alla, på livet. På alla lögner. Åt lunch vid 13.30 och sen kom jag på att jag behövde duscha. Men jag klarade inte av att se min mage så jag duschade med en t-shirt på mig. Löjligt. Varför kan inte jag få pinnsmala ben och revben som syns? Jag vill ha det. Jag ska kämpa till jag får det.
Vill gå ut och gå men jag orkar inte.. Vill inte gå utanför dörren heller, det regnar som fan.
Jag hatar min mage. Den är så äcklig och fet. Mina armar med. Och lår. Och vader. Allt är tjockt.. Allt! Fy helvete. Folk säger att man inte kan ha en ätstörning om man väger över xx kg. Trots att det är fel så ska jag visa de. Jag ska väga xx kg inom tre månader.
Jag ska bli smal. ALLA SKA FÅ SE ATT JAG OCKSÅ KAN BLI SMAL."
Tisdag 11/9-2012
"Jag är så ledsen och tjock. Vill så gärna gå ner till xx igen, helst mer. Imorgon ska jag äta frukost och middag, inget mer. Har idrott på morgonen och skoljogg på eftermiddagen. Tjoho, jag ska gå ner i vikt! Ska få smala ben och mage, synliga revben, nyckelben och utstickande höftben och ryggrad. Smal. Perfekt.
Och om någon stoppar mig tar jag livet av mig. Nu ska jag fortsätta undvika alla speglar som finns för att jag äcklar mig själv. Usch vad jag är vidrig."
Det går att ta sig ur detta. ^ En ätstörning är inget liv alls. Det tar tid och det krävs mycket jobb men det går faktiskt. Jag lovar. Alla kan ta sig ur det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar