It's a cruel town

Ikväll är det en sån där kväll då man bara vill lägga sig ner på golvet och dö.

Och när paniken bryter ut ler du svagt

Det känns hur bra som helst med påsklov nu. Vad jag vet så har vi inget speciellt planerat utöver ett möte på onsdag och en klipptid på torsdag, så jag kommer säkert sitta och lyssna på musik, se på serier, dricka te, äta godis och läsa hela veckan. Plugga lite måste jag göra också.. Men inte nu, nu ska jag vila och försöka slappna av.

Behöver tips på serier och filmer att se på! Någon som har några favoriter?

För innerst inne vet de om att dem har fel och du är underbar

(usch usch usch usch) blandade bilder från 2011-2012

Hon var sjutton år, 45 kilo lätt, skinn och ben
Men spegeln äter upp det positiva som hon ser
Lämna mig ifred för jag orkar inte mer
Två, fingrar i halsen - hostar upp mina problem

så, spottar ut skam, hon lever med en fiende
lever med en nattsvart känsla så vidrig, men
Känns som döden knackar på när man är ensam
Jag skär mig själv för att rymma ifrån den känslan

Tänk dig en massa människor som samlas runt dig
och pekar ut alla dina fel som ett mönster
Därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet
det känns lite tryggare - världen genom mitt fönster.

Har dåligt med pengar, kan inte följa trenderna
och gör man inte det så försvinner de flesta vännerna
sömnlös, hoppet hoppade av
första chansen det fick så jag mår botten idag.

Du är vacker som du är, du måste vara som du var.
Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är idag
Knyt båda nävarna och fokusera på nåt bra
för innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.

Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan

Några tankar som ständigt återkommer är de om att jag inte är "tillräckligt sjuk". Jag har inte "så mycket" ärr. Jag förtjänar inte att bli frisk för att det finns andra som mår sämre.
Jag är helt medveten om att man inte ska tänka så.. För det kommer alltid vara någon som mår sämre, men jag kan samtidigt inte släppa dessa tankar trots att jag inte alls vill ha dem kvar, för jag vet inte hur. Jag kan liksom inte.

Jag skulle ju aldrig säga till någon annan att h*n inte har tillräckligt med ärr eller inte är tillräckligt sjuk, för det är ju inte logiskt. Så varför kommer då dessa dömande tankar om och om igen när det gäller en själv? Jag blir galen av alla grubblerier.
Jag önskar att man hade en karta. Så man kunde få en någorlunda överblick av hur mycket upp och nedförsbackar det finns i resan från sjuk till frisk.

Vägen är inte rak, den är krokig och besvärlig att ta sig igenom. (och jag hatar den)

Jag hade hoppats på något, hoppats på något (om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt)

Sluta dröm om det ljuva livet, vi kommer aldrig va med om det.

Och be aldrig mer om ursäkt, för sakerna du aldrig gjorde.
Men det äter upp dig när du ligger i din säng.
Åh gud det gör så ont att nåt så nära kan va så långt bort.

Ny vän?

Vi har en massa rådjur som smyger omkring på tomten och äter upp alla buskar.. Tur att de är söta iallafall.

Gamla dagboksinlägg

Fredag 20/7-2012
"Jag är trött på allt. På alla, på livet. På alla lögner. Åt lunch vid 13.30 och sen kom jag på att jag behövde duscha. Men jag klarade inte av att se min mage så jag duschade med en t-shirt på mig. Löjligt. Varför kan inte jag få pinnsmala ben och revben som syns? Jag vill ha det. Jag ska kämpa till jag får det.
Vill gå ut och gå men jag orkar inte.. Vill inte gå utanför dörren heller, det regnar som fan.
Jag hatar min mage. Den är så äcklig och fet. Mina armar med. Och lår. Och vader. Allt är tjockt.. Allt! Fy helvete. Folk säger att man inte kan ha en ätstörning om man väger över xx kg. Trots att det är fel så ska jag visa de. Jag ska väga xx kg inom tre månader.
Jag ska bli smal. ALLA SKA FÅ SE ATT JAG OCKSÅ KAN BLI SMAL."

Tisdag 11/9-2012
"Jag är så ledsen och tjock. Vill så gärna gå ner till xx igen, helst mer. Imorgon ska jag äta frukost och middag, inget mer. Har idrott på morgonen och skoljogg på eftermiddagen. Tjoho, jag ska gå ner i vikt! Ska få smala ben och mage, synliga revben, nyckelben och utstickande höftben och ryggrad. Smal. Perfekt.
Och om någon stoppar mig tar jag livet av mig. Nu ska jag fortsätta undvika alla speglar som finns för att jag äcklar mig själv. Usch vad jag är vidrig."

Det går att ta sig ur detta. ^ En ätstörning är inget liv alls. Det tar tid och det krävs mycket jobb men det går faktiskt. Jag lovar. Alla kan ta sig ur det.

Jag kommer aldrig vara den rätte, men jag är din tills du hittar nån bättre

Idag är jag rätt glad. Kom nyss hem från Uppsala efter en träff med Jagoda, det var mysigt och jag har saknat henne så himla mycket att det går inte att beskriva. Vi fikade, irriterade oss på människor och pratade om allt och ingenting. Hur som helst så var det väldigt fint och jag behövde nog detta.  

 Jag behöver henne mer än hon själv förstår.

Gud, uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut

Och jag längtar till nåt annat än det här

Stannade hemma från skolan idag och imorgon ska jag äntligen prata med min terapeut. Är lite smått nervös inför vad som blir sagt men det går nog bra.
Är så himla trött så det finns inte, och ändå sover jag ju bra om nätterna? Tack vare medicin förstås men det har väl ingen betydelse egentligen. Nu blev jag uttråkad också.. MOT TEHYLLAN!

Oh this town, kills you when you are young

Älsklingar.

Och alla frågar vad jag tänker på, men jag kan inte berätta - för man får inte tänka så

Det är så mycket som är fel just nu och jag har väl kommit in i ännu en svacka.. Vi får väl helt enkelt se vart det här leder. Är mestadels trött, ledsen och ångestfylld så jag har inget kul att skriva om alls. Ska nog titta på en massa tvserier resten av dagen, dricka te och försöka att inte tänka.

Jag är trött på att vilja dö

instagram: kapitulerar

Men ångesten låter mig inte vara ifred.

Svart och svår ✝

Arg på livet.

Jag vet att den här natten kommer döda mig om jag inte får vara med dig

 instagram: kapitulerar

Det här har jag ägnat mig åt idag. Dricka massa te och måla naglarna. Gosade med min hamster också, men han blev sur och bet mig för att han egentligen ville sova.. Men har man städat buren vill man väl få någon liten respons på det hela? Han är söt ändå.

Stanna hos mig, du är allt jag har kvar

(förlåt mig, men du är allt jag har)

But don't lay down and die, please be alive

 instagram: kapitulerar

Jag sitter i sängen och lyssnar på Broder Daniel. Gråter över att de är så fina. Funderar över morgondagen i skolan och är allmänt trött och hängig. Vill bara sova och sova och sova.
Måste få prata med min behandlare i DBT:n snart. Han har varit sjuk i en vecka nu så allt har stått still i två veckor, sen vi sågs senast.. ★

Jag kommer älska dig när jorden gått under, för jag tänker aldrig dö, nej - det kommer aldrig va över för mig

Jag gjorde en fin tavla för någon månad sen

Imorse hörde jag Håkans nya singel, det var dagens höjdpunkt. Annars är jag känslig och har väldiga humörsvängningar. Hatar detta. Hatar det mesta faktiskt.
Borde plugga, måste skriva ett prov imorgon och jag måste också lämna in en massa mattepapper också. Och på fredag måste jag lämna in en engelskauppsats. Inget av det här funkar ju?  

Jag kan inte.

 

Har sjukt svårt att ens koncentrera mig någorlunda på det jag skriver nu. Bra där, Amanda!
Nu ska jag lägga mig i sängen och skjuta upp pluggandet en timme till. (och tänka ut något annat att skriva än att klaga hela tiden!)

Min ätstörning

Jag har tänkt mycket över hur min ätstörning började och varför det blev som det blev. Jag har läst gamla dagböcker och där står det om och om igen om hur tjock jag kände mig. Jag hade mycket ångest över min kropp, det kommer jag ihåg. Och under sommaren 2011 började tankarna bli mer och mer och sakta tog de över helt.
Jag minskade lite på maten, men då var det inget jag tänkte på. Sen under höstterminen fick jag ständigt kommentarer av min f.d "pojkvän" (haha inget seriöst, men ändå) om hur ful och tjock jag var, jag tog självklart åt mig så sjukt mycket och kunde gråta hela kvällarna över att jag inte kunde få vara fin.
I december 2011, precis när jag hade fyllt 13 läste jag i en blogg, det var en tjej som hade anorexi som skrev i den. Jag såg bilderna på henne och jag kunde inte släppa det. Hon var så mager och jag ville ju också se ut så.

Jag bestämde mig (ja, jag var medveten om det nu) för att dra ner mer på maten. För jag ville ha "kontroll" och för att jag skulle bli smal. Den kontrollen jag trodde att jag hade fanns inte, egentligen. Det var ätstörningen som hade kontrollen över mig.
Det har jag insett nu men då blev jag så himla arg om någon sa så då. Det var ju JAG som hade kontrollen.

Mamma och pappa fick reda på allt det här i februari 2012, pga en vän som fått reda på allt (som berättade). Jag var så sjukt ledsen, på mig själv mest. För nu skulle jag ju inte få gå ner mer i vikt och jag skulle inte få komma till den låga vikten jag ville.
Jag började på ätstörningsenheten i Uppsala och det gick väldigt upp och ner.. Jag fick fler kommentarer om mitt utseende och det ledde till ännu en svältperiod vilket till sist slutade på dagvård (Efter några besök på akuten och ett smådåligt hjärta). Jag kände mig som en bebis i början, måste lära sig äta, vila efter måltiderna och få sitta och göra armband hela dagarna.

Jag gick bara på dagvården i några veckor, sen fortsatte jag kämpa på med maten hemma. Och i augusti-september övergick ätstörningen i en djup depression. Nu kan jag äta. Jag har tankar kvar ibland, jag gör vissa handlingar även fast jag vet att jag inte borde. Men snart så, snart är jag också helt frisk. Är utskriven från äs-enheten förresten, det känns bra. Det går framåt.

Jag förlorade vänner, jag mådde dåligt, jag var självmordsbenägen och jag bråkade ständigt med mamma och pappa. Säg aldrig aldrig aldrig aldrig någonsin att du VILL ha en ätstörning. Det är sjukt dumt att vilja ha en psykisk sjukdom. Så jävla idiotiskt faktiskt. För en ätstörning är inget liv.

Det jag ville få ut med detta är väl mest att ingenting blir bättre av svält/hets/kräkningar och det går att bli frisk. Mat är inte farligt.

Söt

För någon månad sen gick jag upp ur sängen och vidare till vardagsrummet och såg fyra söta rådjur på tomten, precis utanför fönstret. Så himla gulliga var dem!

I know your pain is the same, and I forgive you

Sala 2011

Sala 2011

Eskilstuna 2012 - Fick en gullig fjäril på armen

Eskilstuna 2012

 I september ska jag och två (Sofia och Sanna) fina tjejer se Ulrik igen. Och jag längtar så efter bättre tider. Vill ha vår, sommar, sol, värme, ett någorlunda stabilt mående och vänner.

We look so good together

 instagram: kapitulerar

Mitt mående går upp och ned och jag har inte orkat så mycket de senaste två dagarna. Jag har ångest över att det är söndag vilket innebär skola imorgon. JAG VILL INTE.
Jag är ledsen, glad, ångestfylld, självmordsbenägen (till och från), ensam, dålig och så jävla förvirrad. Och just nu insåg jag att jag borde plugga. Har prov på tisdag, tror inte jag är på den lektionen men.. jag borde väl plugga iallafall. Jag orkar inte, kan liksom inte.

Jag drömmer drömmar om att alla försvinner en efter en

 instagram: kapitulerar

Jag är så rädd för att bli helt ensam. Att de få jag har kvar en dag kommer vakna upp och inse hur dålig jag faktiskt är, både som människa och vän. Jag är medveten om att folk lämnar, de har tydligen inget större problem med att göra det när det gäller mig. Fast när de väl försöker få med mig på något roligt (bio, shopping.. vad som helst) så säger jag nej. För att jag vet att de kommer ha det bättre utan mig.
Mamma säger att jag måste bjuda lite själv också. Men det är inte så lätt när en röst i huvudet skriker åt mig att ingen behöver mig. Men det är det ingen som förstår.

Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag är din

Jag vill ha vår, Håkan Hellström (23 april och 6 juli, förhoppningsvis ♥) och jag vill träffa Jagoda, Kelly och Kristina. Sen vill jag ha sommar och sommarlov. Massa sol och sånt fint. Jag vill fota föl och kattungar. Jag vill vara lyckligt kär och jag vill vara bra i skolan, jag vill lyckas. Men jag misslyckas på allt. Sorgligt nog.

Jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans

Igår fick jag hem världens finaste tröja från Drawfeud reklamdesign och jag är supernöjd. Tänk att man kan bli så himla glad över en tröja? Haha, knasigt.
Jag borde egentligen plugga spanska nu men min koncentration är så låg just nu att jag knappt kan skriva det här. Ska försöka se på nån tvserie en stund och så får vi se senare hur allt funkar då..

Jag försöker men jag förlorar varje gång

Ångest, ångest, ångest.

Jag har aldrig sett någon så uppsnärjd i det blå

Smutsig spegel, haha.

Just nu är jag så jävla glad! I sommar får jag förhoppningsvis se Håkan live och jag hoppas så himla mycket att det går. Att se underbara Håkan tillsammans med en fin flicka, hur vackert skulle det inte vara!? Sitter i min säng och skriksjunger (vilket resulterar en väldigt hes röst) och allting annat bryr jag mig inte om. Orkar inte tänka på skolan (betyg, vänner, prestation), orkar inte tänka på maten eller min kropp. Håll tummarna för mig nu, att jag får tillåtelse till 100%. Kram på er.

Följ mig på bloglovin

Här.

Vad du än heter, you're the love of my life

instagram: kapitulerar

Want

Varför har jag inga pengar!? Vill så himla gärna ha detta, speciellt tröjan och skorna. Så snyggt!

Jag har gått från väldigt kär till obegripligt ensam

Bara lukten gör mig svag, men jag vågar inte väcka dig nu. Jag skulle ge dig, allting du pekar på. Men bara när du inte hör, vågar jag säga så. Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor, jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinligt grå blir jag - utan dina andetag.

Life doesn't wait

Idag har jag hunnit plugga, och det känns skönt. Har dock 10 sidor till i biologiboken som jag måste gå igenom tills på måndag.. Men det kör jag på imorgon istället, eller senare idag.
Men annars så känns det väl som att den här dagen kan bli okej.. Lite mycket kroppsångest och självhat men utöver det funkar väl det mesta. Ska fortsätta lyssna på Broder Daniel nu och dansa runt i rummet.

1 mars

instagram: kapitulerar

Idag har jag varit i skolan i några timmar och sen vid ett gick jag och mötte Sofia. Jag tror det är första gången jag är med någon vän utanför skolan det här året.. Haha, smidigt och så.

Men vi hade kul iallafall! Just nu är jag så brutalt trött och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Jag saknar Jagoda sååå mycket och jag hatar att sakna folk!

Nu ska jag fortsätta lyssna på Håkan och hoppas att jag får se honom i sommar. (Håll tummarna för mig)