Du min bäste vän

Jag tänker för mycket på vad som skulle hända om hon dog. Om hon tog livet av sig. Jag skulle inte klara det för jag vill bara bryta ihop så fort jag tänker på det.
Jag är så rädd att någon kommer ringa snart och säga att hon är död, att hon valde att lämna allting här. Livrädd är jag. Jag vet inte hur jag skulle ta det beskedet, men jag ser framför mig att allt stannar tills jag fattat vad som nyss sagts och sen rasar hela min värld. Skrik, tårar. En kropp som skakar och ett hjärta som gör ont. Tomhet.
Jagoda, bästa vän, Luu, Lucas, blåbär. Jag vet inte vad du egentligen vill att jag ska kalla dig. Men du måste förstå att jag behöver dig. Jag dör utan dig, snälla, låt mig slippa få reda på hur ett liv utan dig skulle se ut.

"i en dröm drömde jag att du ringde mig
du min bäste vän
du var som vanligt
du drog skämt och retades och skrattade
du berättade att du hade fått en ny medicin
som var den bästa någonsin
och du hade varit på världens bästa konsert
allting du hade gjort var som vanligt världens bästa
och det där med att du hade dött var ju såklart ett skämt
eller något slags misstag
men sakta förändrades rösten
och jag förstod att det var någon annan, som härmade dig
och du gled bort igen
du min bäste vän
och jag hann inte fråga vad du tyckte om allt;
minneskonserten till dig
skulle vi spela min nya låt eller inte
och vilken låt skulle vara intro?
och framförallt
jag hann ju aldrig fråga dig varför du hoppade jag trodde jag hade tid
jag trodde jag hade tid" - henrik berggren.

Gårdakvarnar och skit

något år gammalt eller två

You say this is suicide? I say this is a war, and i'm losing the battle

 

Dagen skulle ha varit bra och fin och jag skulle inte varit riktigt lika ensam som vanligt. Men det blev inte så. Dagen blev allt annat än fin och jag är minst lika ensam som alltid.
Den här ensamheten är skit. Men mamma säger att det är mitt fel att jag är ensam för att jag stöter bort klasskompisar för att de (enligt henne) "inte duger för mig". Hon har väl rätt antar jag. Jag borde inte klaga, det är mitt egna fel allting. Inget konstigt med det. Standard. Alltid jag som gör fel.

Säg att du behöver mig

 

Har varit tyst i några minuter, timmar, dagar. 

"Du måste börja ta tag i ditt liv nu, Amanda. Jag litar faktiskt inte på dig! Du har försökt ta ditt liv förut och jag vet ju inte om du har några gömmor kvar. Jag kan inte jobba när du är hemma, jag kan inte fokusera på mitt jobb för att tankarna är här. JAG KAN INTE ENS JOBBA SÅ VI HAR MAT PÅ BORDET" Förlåt, mamma. Jag vet att det är mitt fel redan.

Men jag försöker ju, jag försöker för fan. Se det då! SE ATT JAG FÖRSÖKER.