7.28.2013

Kramar som dessa är de bästa kramarna

Om två trasiga människor kan bli en hel så är du min andra halva. Får jag vara din?

Ska vi bränna ner Stockholm?

här har ni min favoritperson i hela världen
Satt på en buss i en timme, bytte buss och åkte ytterligare en timme innan jag var framme hos min älskade bästa vän. Spenderade några timmar tillsammans med henne och hennes syster innan jag var tvungen att ta bussen tillbaka hem igen och som alltid var det lika jobbigt att lämna henne.

7.27.2013

Och du skriver ord som mord i handen

"Svart är ingen färg, det är så man känner sig. Tom är ingenting och det var tomt i mig" Ja Markus, du har så rätt.
Jag går runt med för mycket tankar i mitt huvud som inte många känner till. Det är få som har lyckats ta sig in, ens en liten bit, eller så är det så att alla kan komma in men de väljer att ignorera.

Jag går runt i shorts och med blåmärken på benen, ofta sjungandes på en Håkan låt. "OM DU VILL HA MIG, NU KAN DU FÅ MIG SÅ LÄTT". Kan hända att jag ignorerar hela världen under tiden.

Jag går runt och runt och runt. Med tankarna, blåmärkena och Håkan. I en cirkel som inte har något slut, men jag är inte ensam längre. Det är någonting en bit ifrån, som tänker döda mig.

7.25.2013

Asleep

Hon öppnar dörren till mitt rum och ser väldigt besviken ut. "Hur mår du?" frågar hon och stirrar på mig. Jag svarar inte, tittar bort, vill inte se.
"Jag menar, vad är det som är jobbigt nu?" fortsätter hon och jag glor nu tillbaka. Ursäkta? Saker är jobbigt hela tiden bara det att ibland kan jag faktiskt låta bli. Men jag svarar inte och hon suckar innan hon går ut och stänger dörren.

Standard.

7.23.2013

"Du mår väl bra nu va?"

lillebror, bli inte som jag när du blir stor
Jag minns när jag och min lillebror tog den här bilden, det var på pappas födelsedag i december. Det var jobbigt då, allt var oerhört jobbigt som vanligt. Livet alltså. Jag var djupt nere i depressionen fortfarande och att fejka fram ett par leenden för bilderna var riktigt utmattande. Ibland saknar jag tillbaka till det där trygga, men det känns så himla konstigt att sakna något som förstörde mig helt och hållet och jag tror inte att jag vill tillbaka egentligen. Förstår inte hur tankegångerna går här.
"Antingen vill jag dö eller bara få vara helt jävla normal."

Be my friend

Vill gosa med en häst nu

7.21.2013

Fuck this shit

 
Jag sätter mig vid datorn, startar Broder Daniel, öppnar internet, byter låt, går in på tumblr, stänger ner internet, gråter, bankar huvudet i väggen, byter låt, öppnar internet igen, går in på youtube, ser en video, stänger ner internet och slänger iväg datorn, stirrar på mig själv i spegeln och gråter ännu mer.
"Amanda varför är du kvar? du behövs inte, herregud vad du är töntig, gå och dränk dig" "patetisk är vad du är, ingen vill ha dig här, bort med dig, USCH"
"du är äcklig och i vägen för alla. Du förstör, vet du det? ge upp istället"

Känn ingen sorg för mig Göteborg

 
Filmen var perfekt. Helt underbar och fantastiskt fin. Satt och grät då och då, skrattade och grät igen. Alla borde se den, alla alla!

7.20.2013

Varje gång du möter min blick så vet jag vem jag är

Gråter du, Amanda? Hur kan du vara så svag? Patetisk är du, så töntig. Orkar du resa på dig när jag gång på gång knuffar ner dig igen? Självklart inte, din svaga idiot. Tro aldrig att du är något, för du är ingen. INGEN. Ingen. Ingen. Jag tar över dig, vare sig du vill det eller inte för jag är starkare än dig.
Det finns ingen som är så svag och vek som du, du tar hem förstapriset. Grattis!
Jag är depression och jag har mycket mer att säga till om än vad du har, för du är ingen, Amanda.
Inte ett jävla skit är du. 

Men jag är allt.

Men jag går inte isär när jag går med dig

I måndags åkte jag bil i 6 timmar och efter mycket musik och tjafs med småbröderna var vi äntligen framme i Kullavik. Äntligen. Vi hittade hem till Kelly till slut och jag har inte varit så nervös på väldigt länge. Där stod hon ju, på riktigt!
Det var fint iallafall, jättefint tycker jag. Vill tillbaka nu, vill inte vänta ett år innan vi får ses igen. (kom hit snart)

7.14.2013

Jag var tvungen att förändra någonting

instagram: kapitulerar
Åker neråt imorgon, till Kullavik och kommer antagligen inte blogga på ungefär en vecka. Vet inte exakt när jag kommer hem men det märks väl.
Tänkte plocka fram lite kläder innan jag somnar och sedan sova och sova och sova i hopp om att jag orkar ta mig upp imorgon.

7.13.2013

Jag vet hur det känns

Det är väldigt svårt att ta kort på den här krabaten för han sitter sällan still.

Det är så vackert där, nästan som en tavla

Nej jag vet inte vart jag ska ta vägen när rösterna skriker på varandra. Jag kan inte skrika tillbaka hur mycket jag än vill, därför sitter jag här stirrandes in i väggen med gråten i halsen.

Det är mitt eget fel vad som än hände med mitt hjärta för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna.

Imorgon ska jag träffa Clara tillsammans med Sarah och på måndag åker jag till Kullavik. Det blir bra, får inte låta ångesten förstöra något. Får inte, får inte.

Skinny
All these voices singing
Skinny
All my monsters singing
Skinny

7.12.2013

När man släpper taget tar man steget, jag vet hur ont det gör när hoppet dör

jag var hos mina kusiner igår på kalas.. hade fina leggnings iallafall

7.08.2013

(I'll be gone)

Vem är jag? Vem är den gamla Amanda som alla tjatar om? Varför var hon så speciell? Varför duger inte jag nu? Skriker till Broder Daniel, I WON'T LAST LONG SOON I'LL BE GONE, och läser dåliga böcker av dåliga författare. Borde kanske köpa nya böcker, bra böcker av bra författare.

i can't look after myself (oh people you never understand me)

Dansar runt i rummet, snurrar tills jag mår illa. Tycker om det, att snurra till Henriks röst. Störtar sen ner i sängen och försöker andas, men det gör ont.

confusion confusion confusion confusion confusion confusion confusion confusion confusion confusion


7.06.2013

Help, I've lost myself again

http://distilleryimage11.s3.amazonaws.com/39442726e56b11e2860d22000aa81037_7.jpg
(i think that i might break)

Jag drömmer konstiga drömmar och har mer ångest än vanligt. Försöker gömma allt det där bakom ett och ett annat leende trots att jag borde göra tvärtemot. Men det går verkligen inte, varför är det så svårt?

Tänker tillbaka nu igen. På allt som hänt, just nu på ätstörningen och jag minns det mesta så tydligt.
"Du är ju lika egoistisk som alla andra med den där 'sjukdomen'"
"Du är inte sjuk egentligen, du inbillar dig"
Jag minns de dagliga bråken och skriken. Vi skrek allihopa, mamma, pappa och jag.. Som om det skulle hjälpa. Jag duschade i en stor t-shirt ett tag för att jag inte klarade av att se min kropp i spegeln i duschen. Det är tragiskt.

När mina behandlare på ätstörningsenheten sa att jag bara behövde gå upp till ** kg så mådde jag så jävla dåligt när jag överstigit den vikten. Jag skämdes så mycket och jag förstår inte varför de sa så. "** kg vill vi ha upp dig till, men det räcker"
Det är så sorgligt att titta igenom gamla dagböcker och jag vill bara gråta varje gång jag gör det. Exakt allt var så dåligt det kan bli, så på något sätt är det ju bättre nu. Måste inse det, att jag kommit en bit. 
Men hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar.

7.05.2013

Please, please, please let me get what I want

 Träffade ett par hästar idag och det var mysigt. Mamma ska hyra häst nu i augusti så hon provred några stycken. Jag hittade fort min favorit iallafall (bilden), tyvärr tog de honom till hagen..
Saknar att rida ibland, men att rida i ridhuset här i byn suger så där tänker jag inte börja igen. Kan nog sno mammas häst då och då om jag har tur?

7.04.2013

Och när min sjukdom tagit mig kommer du ge någon gata mitt namn?

 Upp och ner upp och ner upp och ner upp och så ner än en gång. Det tar aldrig slut.
Antar att jag har tagit fyra steg bakåt nu och det värsta är nog att jag inte ens ångrar det. Förstår inte vad som händer med mig. Det är tröttsamt att inte veta, man blir förvirrad och ledsen.
Har allt för mycket tankar som snurrar omkring i mitt huvud och de krockar i varandra. Det blir en enda röra som jag inte kan få ner på papper.
 
Trött på att inte veta, trött på att hata mig själv, trött på att ingen förstår, trött på att känna mig ensam. Trött på att leva men samtidigt så jävla trött på att vilja dö.

7.02.2013

Sing me to sleep

rom
Jag tänker för mycket på sådant gammalt som jag inte borde tänka på. Jag menar, jag mår ju bara dåligt av att göra det.. Men ändå är det svårt att låta bli.

Om en månad är jag med Kristina, vi lyssnar säkert på Håkan och Broder Daniel samtidigt som vi är så himla höga på livet.