Allt är för mycket

 

 Trött, ledsen, rädd, orolig, stressad, ångestfylld, besviken, irriterad, bitter, ledsen, ledsen, ledsen och än en gång jävligt orolig.

Jag känner för mycket ikväll, det gör ont att känna. Vill ju inte just nu. Jag bryr mig för mycket, tänker för mycket, äter för mycket, älskar för mycket, oroar mig för mycket. Alldeles för mycket och det är fan inte bra.  

ALLT ÄR FÖR MYCKET.

Vodka and gin, I hate everything

Den här veckan har varit okej skolmässigt så det känns ju bra. Det är varmt ute och som så många gånger förut gömmer jag mig istället på mitt rum. Bra där. Vi skyller på att jag har för ont i benen för att orka på härifrån, haha.
Om mindre än två veckor är det sommarlov och det känns så skönt trots att jag inte riktigt vill börja nian till hösten, det kanske ändras under sommaren? Vem vet.

Min kropp är konstig, jag äter och äter och ändå är jag hungrig nästan jämt. Det är jobbigt och jag förstår inte varför.. Jag menar, jag tycker att jag har ätit som jag ska väldigt länge. Fattar inte alls, men jag ska väl inte klaga.

Ikväll ska jag fortsätta skriva på ett brev och plugga lite och imorgon hoppas jag på att få träffa bästa Jagoda. På söndag ska jag packa och städa rummet.
Fullspäckat schema? Nä, men jag kommer nog inte ens orka göra hälften av vad jag egentligen borde. Ta dig samman Amanda..

Så står det skrivet i pannan att man väcker en ångest när man släcker en annan

Igår blåste jag såpbubblor efter skolan och det var rätt fint, men ett flertal klasskompisar stod och tog kort på mig och det var bara konstigt.
Sitter i sängen och fingrar på mina ärr, kliar mig på axeln och gäspar. Ignorerar resten av världen när jag dränker mig i musik och tänker lite för mycket. Imorgon har jag DBT och jag hoppas jag får ut något av det.
Hoppas att helgen blir som planerat och nästa vecka åker jag bort ett par dagar. Det blir nog bra, tror jag.

Men jag vill knarka

 

Vill ligga i samma säng, titta på Fucking Åmål och kramas. Någon?

Baby if you spoon me, i will let you moon me

1. Var förbannad igår 2. Världens finaste flicka

3. Sala 4. Sala

Mitt humör svänger men jag tror att idag har varit en okej dag.. till och från iallafall.

Men nu kom jag på, för minst femtonde gånger idag, att det är söndag och jag måste ta mig upp till skolan imorgon. Såhär taggad.

Måste också städa rummet, göra DBT läxor, läsa, duscha.. Sånt där som alltid skjuts upp. Vill ju bara sova! Sova bort allt, allt som gör ont, drömma fina drömmar som aldrig kommer bli sanna.. Men det finns inte mycket tid kvar till det.

I hate everyone

Jag hade det fint med Jagoda idag, vi drack choklad och gick runt runt omkring. I cirklar gick vi ett tag. Vi är nog rätt smidiga ibland.
När jag hade gett henne en sista kram innan hon gick på sin buss med en vän så kröp ångesten ikapp. Och en massa andra känslor jag inte vågar nämna här, för jag känner mig så fånig. Och dum. Riktigt jävla dum är jag.

Mitt hår luktar rök från cigaretter, jag dricker te ur en charmig mugg och jag tittar på min nya favorittröja som för övrigt är otroligt sann. Har ont i magen och bara klagar, ungefär som vanligt.

Chokladbomb med dumlegrädde

Som jag sa igår så skulle jag baka idag, vilket jag också gjorde efter lite SO plugg.
Mamma, pappa och min ena bror är på Gröna Lund, ska se sabaton vilket inte alls är min typ av musik så jag avstod utan tvekan.

Utanför gråter himlen imorgon ska jag träffa Jagoda. Jag längtar ihjäl mig och håller tummarna för att det inte regnar lika mycket som nu. Vi får väl kura ihop oss i ett hörn av ett café med en varsin kopp te.. Det blir bra hur som helst.

Jag och lillebror, stencoola.

Nu vet du allt om ingenting din jävla sopa

Just nu sitter jag och pratar med Kristina på skype, fnissar då och då för att jag inte hör vad hon säger.
Vi sitter i två olika länder, med många mils avstånd. Vi har aldrig träffats och trots det är vi väl ändå rätt bra vänner. Hon är fin.

Det är rätt tragiskt att jag bara har vänner som bor så långt ifrån mig. Gimo, Alingsås och Kullavik, Finland (av alla ställen, bo närmare snälla), Skåne.. Lite överallt med andra ord, men inga här. Just exakt här där jag bor. Här har jag inga kvar.. Så är det inte förståeligt att jag känner mig ensam? Jag har inte mycket till närhet, mänsklig värme (37 grader celsius).

Ingen som kan tvinga ut mig på en promenad då allt är jättejobbigt, nästa outhärdligt. Tur att jag har Jagoda relativt nära, min fina.

Nu vet jag knappt vad jag pratar om, är trött i huvudet, i kroppen och har ont överallt. Imorgon ska jag vara hemma från skolan och plugga, sen ska jag baka något.
Hoppas det blir något gott. Någon som vill komma och smaka? Jag bjuder på te.

Vilken lycka?

Ångest, oro, stress, skam, ångest, ångest och så klämmer vi in lite mer oro emellanåt.
Vet inte vad jag vill skriva.. Sitter och glor på tangenterna, skriver några ord och suddar. Om och om igen. Skriv skriv skriv, sudda sudda sudda.

Ibland läser jag gamla dagböcker, inser att jag kommit långt bara sen i höstas. Samtidigt vet jag att hur långt jag än har kommit är det alltid längre kvar. I höstas var allting upp och ner, ut och in och bak och fram. Det är läskigt att se tillbaka på hur dåligt jag faktiskt mådde och att jag inte förstod det då. "Så dåligt mår jag inte egentligen..", "Jag behöver inte den här "hjälpen"".
Men en liten del av mig insåg faktiskt. "Jag MÅR JU DÅLIGT, hjälp mig för fan".
Det var så delat, hela jag var delat på två. Frisk och sjuk, bra eller dåligt, svart eller vitt. Ingen dialektik där heller.

Herregud, vad ville jag ens få ut av detta? Jag har ingen aning. Fråga mig inte, behöver väl bara ventilera lite. Spy upp en och en annan känsla och tanke. Det kan nog vara bra ibland.

Tänkt vad bra det hade varit

Att längta tillbaka till ett helvete

 Varför gör jag det? Jag mådde inte bra. Allt var skit. Jag saknar det inte egentligen, jag saknar inte ångesten, jag saknar inte bråken eller svälten. Jag saknar kroppen, av någon anledning så saknar jag den knappt fungerande kroppen just nu.
Men samtidigt saknar jag den inte alls. Det är så förvirrande allting, så jävla förvirrande.

Mina dagar gick ju ut på att undvika, svälta och skada mig själv. Jag levde efter vågen, och det är inget liv. Det är inget liv alls! Så varför längtar jag på ett sätt tillbaka?
Allt är konstigt. Nej nu får jag inte tänka såhär mer, det vet jag.

Här kommer mörkret

 

Jag dricker te och försöker komma på ett sätt att få henne att må bättre. Att inse att hon är bäst och att hon duger som hon är men det går inte hur mycket jag än försöker.

Men hon har lovat iallafall, och det är jag glad över. Måste faktiskt inse det också, att hon inte tänker dö. Jag vill få vården att se henne, höra henne. Lyssna då för en gångs skull!

Idioter. Alla är idioter, åt helvete med psykiatrin.

 

Min hamster är söt och mysig och bra, så att ni vet.

Det finns mycket jag vill, ibland

 

Vill ha sommar, vill röka, vill gå på konserter, vill gråta, vill skrika, vill dö, vill kramas, vill pussas, vill ligga, vill sjunga falskt till Håkan tillsammans med någon, vill att hon blir kär i mig, och ibland vill ha kärlek från fel sort och sympatier från fel håll.

Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

De kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete (men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen)

Det är sommarväder ute, gick i tshirt idag i skolan. Det var läskigt men jag överlevde tydligen, antar att det är bra?

Planerar sommaren bit för bit, spelar spel på mobilen, har prestationsångest, är rädd för livet och lyssnar på musik. Är ständigt trött och vill sova sova sova sova.

Någon vänlig själ som kan låna mig en pistol? Nä, så får man ju inte tänka.. Det är förbjudet. Positivt ska det vara, jämt.. Överallt! Men jag vet inte hur man gör, som vanligt vet jag inte mycket.

Det kommer aldrig va över för mig helt enkelt.

Tragiskt.

Älskade Håkan

Åh gud vad jag vill se honom i sommar. Med Kristina. Det blir helt perfekt om allt går som vi planerat. Jag vill vara så uppsnärjd i det blå att jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans.

Min sorg blev deras glädje för en stund

Illamående och ingen ork alls resulterar i en nedstämdhet och stress stress stress.
Är arg på livet idag, är ofta arg på livet men lite extra just idag. Vet inte varför dock.. Vet ingenting längre. Allt är suddigt och dagarna går in i varandra.
Har ätit för lite de senaste dagarna pga illamåendet och jag blir så slö, tung i kroppen och jag orkar knappt sätta mig upp i sängen. Hur fan stod jag ut med långa svältperioder förut?

Jag är numera tacksam för att en vän till mig slog larm samtidigt som jag ibland kan vara arg på mig själv för att jag inte tänkte mig för vad jag skrev på internet. Men det som är gjort är gjort antar jag, finns inget att göra åt det nu.

Kärlek

 

Titta vad jag fick med posten idag!

Upside down and inside out

Träffen med J ställdes in så jag har i princip bara tittat på Skins hela dagen. Ångestdämpande liksom.

Jag vädrar blod, det luktar sorg

Igår var jag några timmar i skolan och sen gick jag på DBT.
Just nu känner jag bara att jag vill ha sommarlov, är skoltrött trots att jag inte ens går heldagar. Men det är ju fem veckor kvar så jag ska väl inte klaga egentligen.
Imorgon ska jag träffa Jagoda igen så jag är rätt glad även fast livet gör ont.

Ja hur fan vågar man?

"Jag undrar en sak, ta det absolut inte som kritik. Varför väljer du att vara såpass öppen om din självkänsla, självskada, fd ätstörning, ångest osv. Hur vågar man?"

Varför inte? Jag är fullt medveten om att folk tror att jag söker uppmärksamhet hela tiden och så, men varför ska jag fortsätta gömma mig? Egentligen. Hur man "vågar" är väl helt upp till en själv. Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan.

Det sista jag vill är ju att trigga någon. Bara så att ni vet. Jag lägger inte ut bilder på öppna sår och jag tycker inte att jag beskriver alla tankar/handlingar särskilt detaljerat. Jag konstaterar väl mest att ja, nu känns det så, men inte för uppmärksamheten som alla tror.

Bästa vän

 

Igår åkte jag till Uppsala och träffade världens finaste. Jag var så glad trots att ångesten trängde sig på då och då. Vi gick på bio, såg Warm bodies och skrattade åt det mesta. Tack för att du finns.