Att längta tillbaka till ett helvete

 Varför gör jag det? Jag mådde inte bra. Allt var skit. Jag saknar det inte egentligen, jag saknar inte ångesten, jag saknar inte bråken eller svälten. Jag saknar kroppen, av någon anledning så saknar jag den knappt fungerande kroppen just nu.
Men samtidigt saknar jag den inte alls. Det är så förvirrande allting, så jävla förvirrande.

Mina dagar gick ju ut på att undvika, svälta och skada mig själv. Jag levde efter vågen, och det är inget liv. Det är inget liv alls! Så varför längtar jag på ett sätt tillbaka?
Allt är konstigt. Nej nu får jag inte tänka såhär mer, det vet jag.