Det spelar ingen roll om du håller mig hårt, ingen kommer minnas om hundra år

Nu är vi inne i juni månad, redan. Ett halvår har gått på 2013 och det har verkligen gått upp och ned, men ändå är det bättre än på länge.

Året började i rädsla och tårar då jag trodde jag hade förlorat någon jag älskar över allt annat, började gå så smått i skolan igen, velade fram och tillbaka ang om jag skulle börja på DBT eller inte, har hatat och haft ångest, varit självmordsbenägen och självskadan gick utför, började svälta mig själv igen men blev utskriven från ätstörningsenheten helt och hållet i februari och i april så skrev jag kontrakt på DBT.

Upp och ner, in och ut, bak och fram och fram och tillbaka. Ett steg fram och tre tillbaka.. Det går ju sakta framåt antar jag, bakslag är väl sådant man får räkna med.

 

Mjukglass med lakritsströssel. Gott? JA, väldigt mättande dock men det gör ingenting.