Hon öppnar dörren till mitt rum och ser väldigt besviken ut. "Hur mår du?" frågar hon och stirrar på mig. Jag svarar inte, tittar bort, vill inte se.
"Jag menar, vad är det som är jobbigt nu?" fortsätter hon och jag glor nu tillbaka. Ursäkta? Saker är jobbigt hela tiden bara det att ibland kan jag faktiskt låta bli. Men jag svarar inte och hon suckar innan hon går ut och stänger dörren.
Standard.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar