 |
| skevt |
Jag är trasig och jag tror inte att någon kan laga mig. Jag börjar bli rädd igen, för mig själv och vad jag är kapabel till att göra. Jag vet ju hur det blir om jag gör si och så men ändå händer det gång på gång.
Ja, jag är trasig. Jag har gått av på mitten och det är ingen som har märkt det. Jag är tyst trots att jag borde säga till. Omgivningen är tyst och tror att allt rullar på som det ska.. Tar snarare ett par steg tillbaka, går en bit efter de andra. Men ingen märker att jag försvinner.
Varför är du så vacker?
SvaraRaderaJag försöker laga dig.. jag försöker verkligen. Jag älskar dig.
Det är jobbigt när det är sådär. När jag mår dåligt orkar jag inte heller prata eller berätta om det alla gånger. Hoppas du kan berätta för någon så de fångar upp det, kanske skriva en lapp eller något?
SvaraRaderaman är trasig inte hel, man är tom inte full. man är numera inte rädd för hjärnspökena och rösterna utan mer för sig själv och det man kan tänkas utföra göra och förstöra.
SvaraRaderaingen ser , att man ropar efter hjälp inte förän man är benig som en pinne eller med armar och ben fulla av sår och ärr.
ibland märker ingen ens det, utan först då man är borta, från denna jord, denna yta.
man är inte egoistik eller galen, man är bara blind för det ljusa och fina som verkligen finns. men jämfört men det onda och mörka som omsluter ens liv blir det alldeles för svårt att se det goda i det hela.
jag var en gång länge lika trasig som du beskriver de vara bara för några månader tillbaka i tiden, jag var sönder på mitten och ingen eller inget kunde fixa mig och det värsta var att nästan ingen såg mig hur sliten och borta jag var.
jag kände på mig att de inte fanns en väg för mig tillbaka till livet av frid.
men en dag så släppte jag taget och accepterade saker och ting fast jag aldrig fick veta varför?
jag ställer mig ännu idag varför just jag? varför och varför? - jag har inget svar.
men jag blev befriad av än massa onda ting som hade trampat ner mig och slitits på min själ. jag är ännu inte idag befriad från allt ondo, (men det är ingen)
men jag tror att bara du försöker släppa taget, vända blad och gå vidare. så kan du börja se igen.
bli hel som du en gång var. för jag vet att det finns någon som kan fixa dig hela dig, bara du vill det också
kram på dig <3! hälsningar; okänd trasig tjej från finland!
(ursäkta för predikan)