You say this is suicide? I say this is a war, and i'm losing the battle

 

Dagen skulle ha varit bra och fin och jag skulle inte varit riktigt lika ensam som vanligt. Men det blev inte så. Dagen blev allt annat än fin och jag är minst lika ensam som alltid.
Den här ensamheten är skit. Men mamma säger att det är mitt fel att jag är ensam för att jag stöter bort klasskompisar för att de (enligt henne) "inte duger för mig". Hon har väl rätt antar jag. Jag borde inte klaga, det är mitt egna fel allting. Inget konstigt med det. Standard. Alltid jag som gör fel.