Jag drömmer drömmar om att alla försvinner en efter en

 instagram: kapitulerar

Jag är så rädd för att bli helt ensam. Att de få jag har kvar en dag kommer vakna upp och inse hur dålig jag faktiskt är, både som människa och vän. Jag är medveten om att folk lämnar, de har tydligen inget större problem med att göra det när det gäller mig. Fast när de väl försöker få med mig på något roligt (bio, shopping.. vad som helst) så säger jag nej. För att jag vet att de kommer ha det bättre utan mig.
Mamma säger att jag måste bjuda lite själv också. Men det är inte så lätt när en röst i huvudet skriker åt mig att ingen behöver mig. Men det är det ingen som förstår.