Nu vet du allt om ingenting din jävla sopa

Just nu sitter jag och pratar med Kristina på skype, fnissar då och då för att jag inte hör vad hon säger.
Vi sitter i två olika länder, med många mils avstånd. Vi har aldrig träffats och trots det är vi väl ändå rätt bra vänner. Hon är fin.

Det är rätt tragiskt att jag bara har vänner som bor så långt ifrån mig. Gimo, Alingsås och Kullavik, Finland (av alla ställen, bo närmare snälla), Skåne.. Lite överallt med andra ord, men inga här. Just exakt här där jag bor. Här har jag inga kvar.. Så är det inte förståeligt att jag känner mig ensam? Jag har inte mycket till närhet, mänsklig värme (37 grader celsius).

Ingen som kan tvinga ut mig på en promenad då allt är jättejobbigt, nästa outhärdligt. Tur att jag har Jagoda relativt nära, min fina.

Nu vet jag knappt vad jag pratar om, är trött i huvudet, i kroppen och har ont överallt. Imorgon ska jag vara hemma från skolan och plugga, sen ska jag baka något.
Hoppas det blir något gott. Någon som vill komma och smaka? Jag bjuder på te.