Men jag går inte isär när jag går med dig

I måndags åkte jag bil i 6 timmar och efter mycket musik och tjafs med småbröderna var vi äntligen framme i Kullavik. Äntligen. Vi hittade hem till Kelly till slut och jag har inte varit så nervös på väldigt länge. Där stod hon ju, på riktigt!
Det var fint iallafall, jättefint tycker jag. Vill tillbaka nu, vill inte vänta ett år innan vi får ses igen. (kom hit snart)